Jag skriver och ritar impressionistiska bilddikter om vardagshändelser som gjort intryck. Tidigare böcker; Grekisk sallad, Halvt kilo rött, Körsbärsträdet snöar, Rörlighetens gränser, Återseende och Morgondagar har alla något småtrevligt över sig. Reservoarpennan ritar sina lugna streck och dikterna slutar ofta med en värmländsk skruv. I senaste boken, Mesimeri, har det blivit annorlunda på flera sätt. Det ryska anfallskriget i Ukraina har väckt min sorg och vrede. Jag bävar inför vad Rysslands president kan hitta på för att få sin vilja igenom och för att kunna behålla sin makt. 
För mig är det en glädje att hålla på med skrivandet och ritandet och uppleva det meningsfulla i att öva mig i att förstå och se verkligheten omkring mig lite tydligare.
Att jag är inne på andra halvan av dagen, efter mesimeri, är det ingen tvekan om. Skymning och kväll har också sina fördelar. Att få lägga ner verktygen, tvätta ur penslarna och vika samman skissblocket är också viktiga sysslor.
Gunnar Lidén